Det är naturen som gör oss till mördare

... och jag gillar det inte. Alla har rätt att leva och frodas och må bra. Men alla har inte rätt till det i närheten av mig. Är det egoistiskt att tänka så? Antagligen men det är väl lite det som är idén med Survial of the fittest. Igår orkade jag inte längre och det gjorde även mig till en mördare. Seriemördare till och med. Men jag försökte iallafall ta ihjäl dem på det humanaste sättet jag kunde hitta på internet. Självklart är de där j-la mördarsniglarna jag pratar om. De är överallt! Och de förstör överallt. De nyplanterade små tagetesskotten som Milde drivit upp hemma, de lever fortfarande men med betydligt färre blad...

Så jag tog mod till mig och la alla jag kunde hitta i en stor glasburk, kokade rikligt med vatten och helt enkelt skållade ihjäl dem. Sen slängde jag glasburken, sopbilen tömde tunnan idag. Det gjorde ont i mig, men professorn sa i DN att det bästa var att antingen klippa sönder dem alldeles bakom huvudet, men jag kan verkligen inte med att känna hur saxen sakta går igenom den slemmiga och lite sega snigelkroppen, eller att skålla dem.

Vi får väl se om det hjälper, det sägs att de förökar sig rätt snabbt och som att de ville visa att haha, oss rår du inte på, satt en, tydligen missad, snigel stolt på stentrappströskeln och nästan log åt mig när jag gick in.

Idag är en ny dag, med eller utan sniglar. I vilket fall som helst är grillen påslagen, igelkotten matad och drinken upphälld. Är inte svårt att känna sig som den fittaste just för tillfället.