Världens sötaste!

ååå! Djur är ju nästan det bästa som finns. Arboga tidning har en supersöt liten grej. Kamra i holk, i den här holken har det flyttat in ett talgoxepar som ligger på sex ägg. Superroligt att följa livet i holken...:o)

Ååå! Sötisar gånger 5

Gissa om jag blev förvånad nyss. Tittade ut genom fönstret och där står det fem, FEM rådjur! Jättejättefina och inte såå rädda direkt. Lugnt mumsade de på några morötter vi lagt ut och sedan gick de vidare till nästa tomt.

Älskar naturen!

Dagens naturruta! - Återkomsten

Ååå! Dagens naturruta har legat nere ett tag men upptas vid speciella tillfällen. Alldeles nyss sprang det tre rådjur över min trädgård. En mamma och hennes två små kid! Jättesöta och inte så särskilt rädda verkade de. Man kan nog tänka att de är väldigt vana att springa runt där. Det syns ju om inte annat på våren...:o) Kanske var de här för att inspektera att vi planterar tillräckligt med härligt, mumsiga tulpanlökar...:o)

Bra start på dagen!

Vem är sötast?

Tyvärr kan ni inte rösta på mig (:o)) men det finns tre andra mer än fullsöta alternativ. Vem är sötast egentligen?

xx Allvarliga tiger.

Nyblivna pappan Tarzan.

x

Surikatsötisen.

Ps. Lugn, det är inte Olssons Zoo som har utökats. De små gynnarna lever och sötar sig på Parken Zoo.

Kärleksfullt nafsande

Dagens naturruta handlar självklart om igelkotten igen. Vårt eget lilla husdjur som numer kommer och äter mat minst tre gånger om dagen. Däremellan kliver han omkring bland våra fötter eller sover under hammocken.

Hej

Men ibland blir det knas, han var så ivrig att han tog fel och bet mig i fingret. Eller bet och bet, nafsade kärleksfullt vill jag hellre beskriva det som...:o)

Hej

Hej

Har ni sett något sötare? :o)

Hej

Hej

Hej

Hej

- Jag gillar att bli matad med nötter! Sköljda så klart så att jag inte får för mycket salt.

Nästan en dinosaur!

Nytt djur att lägga på attraktionslistan för Olssons Zoo. En ödla!

Det prasslade i löven och så var han där. En liten, knappt decimeterstor krabat. Har aldrig sett det här förut, är det ett resultat av den globala uppvärmningen månne...:o) Enligt wiki är det en skogsödla, helt ofarlig som rut är...:o)

Men snabb som en vessla brukar man ju säga, snabb som en ödla funkar också. Ska vara kvickare med kameran nästa gång.

Det är naturen som gör oss till mördare

... och jag gillar det inte. Alla har rätt att leva och frodas och må bra. Men alla har inte rätt till det i närheten av mig. Är det egoistiskt att tänka så? Antagligen men det är väl lite det som är idén med Survial of the fittest. Igår orkade jag inte längre och det gjorde även mig till en mördare. Seriemördare till och med. Men jag försökte iallafall ta ihjäl dem på det humanaste sättet jag kunde hitta på internet. Självklart är de där j-la mördarsniglarna jag pratar om. De är överallt! Och de förstör överallt. De nyplanterade små tagetesskotten som Milde drivit upp hemma, de lever fortfarande men med betydligt färre blad...

Så jag tog mod till mig och la alla jag kunde hitta i en stor glasburk, kokade rikligt med vatten och helt enkelt skållade ihjäl dem. Sen slängde jag glasburken, sopbilen tömde tunnan idag. Det gjorde ont i mig, men professorn sa i DN att det bästa var att antingen klippa sönder dem alldeles bakom huvudet, men jag kan verkligen inte med att känna hur saxen sakta går igenom den slemmiga och lite sega snigelkroppen, eller att skålla dem.

Vi får väl se om det hjälper, det sägs att de förökar sig rätt snabbt och som att de ville visa att haha, oss rår du inte på, satt en, tydligen missad, snigel stolt på stentrappströskeln och nästan log åt mig när jag gick in.

Idag är en ny dag, med eller utan sniglar. I vilket fall som helst är grillen påslagen, igelkotten matad och drinken upphälld. Är inte svårt att känna sig som den fittaste just för tillfället.

Dagens naturruta!

Den är egentligen från igår och en fortsättning på kottäventyret. För när sötnosen hade ätit upp nästan hela fatet med kattmat, larvade den bort till en hörna där några kvarvarande torr löv tydligen utgjorde en enastående säng. För timme efter timme låg den kvar och snusade sött.
Men över till naturrutan. Mellan kottsnusningarna hördes plötsligt ett mums-mums-gnag-gnag. Ekorren satt på staketet med en jättegod kotte (från trädet...:o)). En stor hög med skräp blev det. Han gav sig inte iväg förrän hela kotten var uppäten.

Men när han sprang iväg så skällde den svartvita flugsnapparen som bor i holken på honom, och gråsparvarna som älskar ost var heller inte så förtjusta i att ha honom nära.
Den enda som egentligen inte brydde sig nämnvärt var snigeln som fått upp farten mot resterna på igelkottsfatet.

Undrar hur många djur man måste ha för att officiellt få kalla det för zoo?

Kotten är här!

Åååå! Äntligen så är han här igen! Kotten! Som vi har väntat! Såg honom larva omkring på gräsmattan för en månad sedan men han har inte velat komma fram sedan dess! Men nu har han kommit! Vilken tur att vi har bunkrat upp med kattmat i kylen!

Världens sötaste igelkott! Förra året bet han mormor i tån och blev beroende av kaffe... Undrar vad han tänker ha för sig i sommar...:o)

Stora kott-kramar!