...man kan slå sig då. Och även om man bara ramlar. I lördags var jag på moderatkonferans! Sååå himla, himla rolig! Hur mycket inspirerande människor som helst och väldigt matnyttigt. Här ska skrivas planer.
Gick hem en stund tidigare för mormor var ju ensam hemma. Och tur var väl det. Precis som om jag kände på mig något. När jag kom hem satt sötnos-mormor på golvet, blodig i ansiktet och ont och stackars... Hon hade ramlat baklänges på hallgolvet och blivit kvar där. Peppar peppar så verkade allt till en början ok, väl uppe i en stol igen så var mormor samma glada sig själv. Men att gå var inte någon höjdare. Så tänka sig, vi ringde faktiskt ambulans. Hela lördagseftermiddagen på akuten alltså. Först sa de att benet var av, sen kom doktorn och konstaterade att inget var brutet, bara mjukdelsskador. Tack och lov! Men doktorn tyckte ändå att mormor skulle stanna. Och i morse tyckte de likadant. Tänk er att vara åttionio och ha värsta lårkakan, man kan bli ostadig och vinglig för mindre. Så nu är mormor på ortopeden och frågan är väl om hon ska komma hem i morgon eller inte...
- Hälsa mormor att man inte ska hoppa höjdhopp inne, sa Uffe-fotograf, som mormor och jag skulle till i morgon.
Nej, verkligen inte! Inga akrobatiska övningar what so ever faktiskt. Men vi är glada ändå, det hade ju kunnat vara värre. Och vi har ju varit med förr.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Isch då, vilken busig mormor. Förstår att hon ville överraska dig genom att träna inför OS i smyg så att du skulle bli extra stolt sedan. Men inte bra att ramla och slå sig så där. Nog för att era golv som du säger är mjuka men inte såååå mjuka!
SvaraRaderaMwn stackars lilla mormor. Du är så snäll så snäll så snäll som tar hand om henne! Kram från mig, Johan och Teddie.
SvaraRaderaTack söta raringar! Det värmer med era kramar och tankar! Och nästa gång tänker vi på att träna tillsammans och med madrasser under...:o) Massor med kramar tillbaka!
SvaraRadera